¤¤¤ Det går inte att planera ALLT ¤¤¤

Det fick jag erfara denna veckan (har givetvis varit med om det förr också ) när Loke insjuknade i huvudvärk, kräkningar och feber ännu en gång. Eftersom det bara var några dagar sen sist och att han inte ens fick behålla vattnet han drack så tog jag det på stort allvar och vi hamnade på Barnakuten till slut. Där spydde han ännu en gång efter att ha få i sig en isglass som dom så snällt bjöd på, men inte ens det fick han behålla.

Att man som förälder alltid ska vara stark, det tar jag som en självklarhet. Jag vill att mina pojkar ska tycka att jag är den bästa mamman i hela världen och jag vill att dom alltid ska känna att jag kan finnas där för dom. Men när läkaren kommer in och berättar att det finns risk för virus på hjärnhinnan då ville jag själv bara krypa ihop och gråta. Det är i detta nu som jag inser att jag inte kan skydda mina prinsar mot allt ont. Men om inte jag kan det, vem kan det då?

Vi blev iallafall inlagda för observation över natten då man tar allvarligt på det och dom ville ta prover så att dom kunde utesluta om det var bakteriellt.

Om vi inte hade varit på ett sjukhus så tycker jag nog ändå att vistelsen tillsammans med Loke var av det mysigare slaget. Jag fick verkligen tid att vara med min store pojke och han ägnade sig åt mig också. Vi läste bok tillsammans tätt omslingrade i den ”coola” sängen som man kunde höja ryggen på och vi somnade och vilade tillsammans medan vi väntade på några svar. Att bara få ligga och hålla runt min pojke och klappa honom på den febriga pannan gjorde mig hel. Och jag insåg ännu en gång att jag skulle gå genom eld och vatten för honom.

Provsvaren var bra, det visade bara det som vi ville höra. Så vi fick åka hem. Vilket var jätte skönt då Loke smågråtit hela morgonen och längtat efter pappa. Samtidigt ville en del av mig vara kvar. Jag var inte nöjd med att det ”troligtvis är virus” med tanke på febern. Men samtidigt förstod jag Loke och han kunde ju lika gärna ligga hemma med feber som att ligga på sjukhuset.

Idag vaknade jag med en pigg pojke och det är skönt att allt sig likt igen.

Med honom iallafall…

Jag själv känner mig helt ihålig. Jag orkar inget, vill inget, har ingen ork. Har ont i halsen, den har spökat från och till i några veckor, och den vill inte ge med sig. Fick tråkiga nyheter angående jobbet som jag inte ens orkar ta upp här igen. Men man kan ju säga att jag kommer att fortsätta att var timanställd ett tag till. Att veta att det endast är en vecka kvar på dieten är underbart, samtidigt undrar jag hur jag ska orka en HEL vecka till. Skötte mig exemplariskt inne på sjukhuset men det känns ändå som att jag har misslyckats. Åt en salladsbulle idag för att bli av med allt sug och ha begär. Men det hjälpte ingenting. Efter knappt halva var jag riktigt mätt och det var inte ens så gott som jag trodde att det skulle vara. Har inte tränat på två dagar och det är väl det som gör att det inte känns bra. Vad jag däremot VET är att även om jag inte hunnit eller orkat träna så måste jag sköta min kost. Då kan man fortfarande få fina resultat. Syrran sa till mig idag – Ät vad du vill då, men kom inte till mig med dåligt samvete sen. Är det så det ska vara egentligen? Jag vet att denna utmaning handlade om 30 dagar. 30 dagar eller en helt ny livsstil? Jag kommer att välja en helt ny livsstil. Och där kommer det att dyka upp sådana här dagar, det är jag helt säker på.

Jag har stöd från många, det vet jag och jag ska inte ge upp. Det är ju detta jag vill, behöver bara hitta orken igen. Älsklingen hemma är så snäll och söt och berättar för mig hur han tycker att det syns förändringar på mig. Och ju mer han säger det desto mer ser jag det. Det är väl konstigt? Vill ju komma under 70 kg och jag har en vecka på mig. Dags att lägga in sista växeln. Jag ska och jag kommer att klara det! Jag har ju En Vilja Av Stål.

Annonser

En tanke på “¤¤¤ Det går inte att planera ALLT ¤¤¤

  1. Tror nog inte att bara felet av din "övervikt" ligger fysiologiskt utan oxå på ett mycket psykologist plan. Verkar ju som att du flyr dig själv för fullamuggar.

    Mari

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s