¤¤¤ En enda mening ¤¤¤

Vilken härlig förmiddag jag hade idag. Vädret stod på min sida så vi passade på att ge oss ut i solen när jag var lite ledig.

Vi bestämde hos för korvgrillning i vårt motionsspår. Jag , Anders, pojkarna och min nyfunna vän Jana gav oss iväg på ett mycket halkigt underlag men när vi kom fram till grillplatsen så var det bara underbart och barnens vurpor var glömda. Solen värmde verkligen och efteråt kunde vi faktiskt se att Loke fått lite fräknar på näsryggen.

image

image

image

image

 

image

image

Ser ni ”Superman” där uppe? 😉

Ville inte att tiden skulle rinna iväg. Hade kunnat sitta i varma solstrålar resten av dagen och bara pratat med Jana. Vi har så himla mycket gemensamt och på bara ett par dagar har jag funnit mig en riktigt vän. Magkänslan är verkligen stark.

Har haft en period där jag inte fokuserat på maten. Jag är ju fortfarande viktväktare på pappret men inte i huvudet. Det har varit alldeles för mycket runt omkring mig så planeringen runt matlagningen har kommit i skymundan. Självklart tänker jag på vad jag stoppar i mig. Men det har inte varit slaviskt. Känner mig ändå ganska så nöjd med kroppen just nu. Alltså, skavanker har man ju men jag har sakta men säkert börjat acceptera dom.

Men att en enda mening kan göra så att tankarna börjar mala igen. Det var en man inne på Ica idag som frågade mig om jag höll på att försvinna? Jag hade ju gått ner så mycket i vikt. Och det är detta som är så lustigt, jag själv ser ju inte att det har hänt något. Jag ser ju precis ut som jag har gjort under en längre tid. Det är ju därför jag sakta med säkert börjat vänja mig vid vad som ser tillbaka på mig i spegeln.

När jag fick denna kommentaren blev jag dock peppad. Inte peppad att gå på diet under bara peppad. Mentalt. Jag växte. Jag kan, jag kan, jag kan.

Och nu längtar jag till min hosta ska försvinna så att jag kan träna ordentligt igen.

En Vilja Av Stål

Annonser