~~ Att få gråta ~~

Tog en härlig promenad när jag vaknade. Vädret var varmt, himlen var blå. Stoppade in musiken i öronen och traskade bortåt och jag fick förbi ”vår”  stig. Min och morfars. Stannade till lite grann och började känna. Känna sådant som fått hamna i skymundan en tid. Sorgen och längtan har fått skjutas undan men helt plötsligt kom den tillbaka med full kraft. Jag fortsatte att gå och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag bröt ihop på vägen. Jag gick i min ensamhet med tårarna rinnande nerför kinderna. Det gjorde ont, men det var befriande, renande.

Samtidigt som det dåliga samvetet ständigt dyker upp för att jag inte hälsar på på minneslunden. Men när jag är där är jag helt tom, jag känner ingenting. Min morfar ligger inte där, han finns i all  härlig grönska i vår stig. Just nu väntar vi på att liljekonvaljen ska slå ut.

Om en vecka är det tre år sedan han försvann. Och jag skäms oerhört för att minnena börjat blekna. Snart kommer jag bara ihåg honom från korten som vi har. Det blir svårare att frammana en verklig bild.
Det allra bästa är att morfar finns med mig under mitt Body balance pass. När det är dags för relax/meditation är jag hos morfar. Då är jag liten, sitter i hans knä och får en varm klapp på kinden.

Låt mig aldrig glömma bort honom.

image

En Vilja Av Stål

Annonser

¤¤¤ Så sorgligt ¤¤¤

Oj oj oj. Smilla finns med mig överallt hemma och i trädgården. Hon gör sig påmind vart jag än är. Det är bara så himla tomt och det gör så ont. Hon var inte bara en katt, hon var en familjemedlem. Jag kommer mig själv med att leta efter henne. Undra när och om man vänjer sig vid att vara utan alla hennes egenheter?

image

image

Min allra finaste Smilla. På dessa korten har hon inte ont. Och det syns så tydligt nu när man har henne i färskt minne.

Men mitt i allt det tråkiga måste ju ändå livet fortsätta som vanligt.
Tog med mig pojkarna till badhuset idag.

image

image

Lilla bassängen är nu igång och det var jätte skönt att kunna sitta ute medan pojkarna plaskade så nöjt.

Nya BodyBalance releasen gick över förväntan. Jag är så himla nöjd över att jag satte den. Nu ska det bara finslipas på vissa detaljer till nästa vecka.

En Vilja Av Stål

¤¤¤ Tvungen att bestämma ¤¤¤

Jag har tagit ett beslut som jag helst inte skulle vilja behöva ta.
Min lilla kisse har så ont. Knölen (som troligtvis nu är cancer) försvinner inte och hon tvingas gå på smärtstillande och medicin.
När jag var på övervåningen hörde jag att hon skrek. När jag kom ner var det stänk med blod över golv och luckor i köket. Hon har så ont så hon river upp stora sår.
Nej, detta är inget värdigt liv. Imorgon får Smilla det bättre i katthimlen.
I tolv år har hon funnits vid min sida och hon kommer att lämna ett enormt tomrum i mitt hjärta.

image

Älskar dig lilla missen

En Vilja Av Stål

¤¤¤Jobbig dag ¤¤¤

En väldigt känslosam dag framför allt. Har varit med missen hos veterinären igen. Knölen har inte försvunnit, inte ens blivit mindre. Nu skars det lite till och med dom testerna som gjordes så kunde han inte säga om det faktiskt var en tumör. Vi fick ytterligare en medicin och hjälper inte detta innan återbesöket den 10 juni så får jag tyvärr vinka in Smilla till katthimlen. Samtidigt som detta händer har min mor och Roger bestämt för att morgondagen blir den dagen då Tiger ( min första katt) ska få säga hejdå. Hennes njurar är slut och efter en månad med medicin finns det inget hopp om bättring. Så konstigt att båda mina katter blir sjuka vid samma tid.
Försökte allt vara modig idag men det är svårt när lilla missen ligger helt försvarslös.
Detta är inget jag vill gå igen ensam, så är det bara.

En Vilja Av Stål

¤¤¤ Sociala Veckan ¤¤¤

Denna veckan har varit helt underbar! Visst jag har haft fullt upp men det har bara varit av den roliga sorten. Jag kommer nog behöva ”sortera” upp den så att ni ska förstå. 😉

MÅNDAG: Jobb och sedan träffade min alldeles nufunna vän Jana som kom över på några koppar te och nygjorda (av henna) kex. Super gott med lite brieost till det. 🙂

TISDAG: Jobb på dagen och underbar BodyBalance träning på kvällen. Träffade många som jag kunde vara sociala med tex Jana och min vän Hanna.

ONSDAG: Bästa dagen på mycket länge. Jag planerade in min mormor och vi åkte för att titta en sväng på bokrean. Vi stannade på vår favoritrestaurang, vi shoppade och vi talade om älskade morfar. Inne på Bokia hittade jag mycket passande ett bokmärke med liljekonvalj på. Jag har ju berättat om min gröna stig där jag i maj för två år sedan gick för att plocka just liljekonvalj. Min telefon ringde och sedan var världen inte sig lik. På någotvis tillägnar jag nu min morfar denna fina lilla blomma. När jag berättade detta för mormor sa hon bara att morfar alltid plockade den blomman till henne då han visste att mormor är så ormrädd så att hon inte själv vågade gå ut i skogen.

image

  Älskade Morfar

image

Att shoppa med mormor visade sig vara riktigt bra. Jag kunde inte välja mellan scarfarna, då uppmanade mormor mig att köpa båda 😉

image

Hos mormor visade sig våren

På kvällen blev det snabb promenad med  min Emelie E. Vi gick in och värmde oss med massor av snack och te. Underbart!

TORSDAG: Träning med Pia och vi hade mycket att ta igen efter hennes utomlandsvistelse

FREDAG: Först jobb och sedan mina vänner gjorde min Sofie entre. Åh vad du är saknad vännen! Alltid lika roligt när du kommer!. Just denna dagen planerade vi inte in något utan vi ville bara ha tid att komma ifatt. Prata om allt som hänt sedan sist.

LÖRDAG: SÅ intensiv! Precis som det brukar vara när Sofie kommer. Vi samlade ihop gänget (dom som kunde) för frukost på Café Nordstan.

image Sofie och min allra färskaste vän Jana

image

Emelie Billock och syrran.

Efter frukosten var det dags för Lokes sista träning för säsongen. Den avslutades med match och än en gång var det en stolt mamma som satt med i publiken.

image

Thor hade det väldigt bra med kusinerna och farbror Stefan

image

Sofie och Jana fann varandra på isen 😉

image  

Jag och syster

image

Loke och hans lag

Efter hockeyn var det dags för ett träningspass och inte vilket träningspass som helst. BodyStep stod på schemat och det var hela 15 personer som kom och ville träna kl 13 en lördag förmiddag. Det gick verkligen jätte bra och det var hur kul som helst. Dagen fortsatt och vi skyndade iväg till Butlers restaurang i stan för att möta upp några till. Det var dags för mat och sedan musikalen ”Pretty Woman”

image

Maten på Butlers var jätte god

image

image

Sofie, Pia, Marina och Linda. Alla lite nervösa och förväntansfulla för Saras skull

image  

Vår vän Sara spelade Kit ”pretty woman´s” bästa vän.

image

image

image

När vi kom hem efter musikalen kunde vi ju inte låta bli. Vi satte på SVTplay och tittade på Melodifestivalen och jag kan inte annat än att konstatera att jag hade rätt två år i rad. Först Loreen och nu min favorit Robin. Tycker att han är värd detta av hela mitt hjärta. Han verkar så genomäkta och jag tror inte att det kommer att bli någon Eric Saade fjant av honom. Han kommer att representera Sverige bra och jag känner mig nöjd och stolt.

robin1

SÖNDAG: Dagen började med att ta farväl av älskade Sofie, vilket alltid är lika tråkigt. Efter det var det dags att förflytta sig till storstaden Göteborg och release på ett nytt BodyBalancepass. Även kallad kvartalsutbildning. Fina Jana ville frivilligt åka med och hålla mig sällskap. Det kallar jag vän det 🙂 Passet var för övrigt väldigt bra, en rejäl utmaning men det är väl ändå därför vi tränar. För att kunna utmana oss att bli lite bättre.

image

Min älskade lille prins.

Han tyckte att det var så himla kul att prova mammas byxor som var aningens för stora.

Jag avslutade en alldeles perfekt vecka med att se en jätte bra ”feelgood” rulle på bio. Jag kan varmt rekommendera ”Små citroner gula”. Kom på mig själv flera gånger med att sitta och le som ett fån. Det var verkligen en härlig film som bjöd såväl på skratt som tårar. Av fem möjliga så får denna filmen en fyra i betyg.

små citroner gula

image

Dessa ”BIO-bruttor” höll min sällskap genom kvällen.

PS. Att salong är tom beror på att kortet är taget efter filmen DS 😉

EN VILJA AV STÅL

¤¤¤ Tårarna kom ¤¤¤

Klockan har precis blivit julafton och vi ska krypa ner i renbäddade sängar.
Uppesittarkvällen är över och vi gick vinstlösa denna gången också.

image

Mys stämning inföll under kvällen men det räckte att Christer Sjögren tog en endaste ton, då kom mina tårar.
Min älskade morfar var ett stort fan av just Vikingarna och Christer Sjögren och deras julskiva gick alltid på repeat när vi firade julen hemma hos dom.
Nu är det andra julen utan morfar och jag kan ärligt säga att det smärtar fortfarande. Mycket.
Jag saknar honom av hela mitt hjärta. Och det är verkligen någon som fattas mig. Utan honom blir jag aldrig riktigt hel igen.
Morfar och julen var verkligen något speciellt. Jag kan inte sätta orden på vad det var som gjorde det speciellt, men något var det och en jul utan honom blir sig inte riktigt densamma.
Jag hoppas nu att all snö inte stället till det för resten av familjen som kommer till oss för att fira jul.
Vi har redan förlorat mamma som ligger hemma i vinterkräksjukan.
Som sagt… Det blir inte riktigt detsamma om inte alla är med.

En Vilja Av Stål

¤¤¤ Tragiskt besked ¤¤¤

Jag kan inte med ord beskriva hur synd jag tycker om er nu. Hur orättvist livet kan vara och att vi ska behöva leva utan dom som vi älskar.

Ringde både mor och far och berättade att jag älskar dom.
Det är tur att man inte vet vad livet har på lur bakom hörnet.

En Vilja Av Stål

¤¤¤ Ett år av saknad ¤¤¤

För exakt ett år sedan gick jag för mig själv på denna stigen. Jag plockade liljekonvaljer och jag var lycklig. Hade en riktigt bra dag.

image

I år har inte liljekonvaljen slagit ut.

image

Min och Morfars stig.

Inte kunde jag väl veta vad som skulle hända sedan…..

Mormors telefonsamtal är inget som jag kommer att glömma.

– Ni måste komma! Morfar har ramlat ihop, vi har åkt ambulans till sjukhuset.

Jag får tag i min mamma och syster och vi ger oss av. Många tankar vandra mellan oss. Linda är den första som säger att Morfar är död. Både jag och mamma nekar. Det kan ju vara något annat, något lätt. Han är snart hemma igen.

Det visade sig att morfar faktiskt dog där han stod på gräsmattan och skulle börja klippa då väderleken sagt att det skulle bli regn. Han hann aldrig göra då, han dog i sin älskade trädgård. Det gick fort, han hade inte ont. Han visste i själva verket inte att detta var det sista han skulle göra.

Att komma in på sjukhuset och möta resten av vår ledsna släkt var hårt. Dom hade fått beskedet om Morfar minuten innan vi steg innanför dörren. När jag fick till mig orden så var min egentliga reaktion att jag ville skrika. Mina tårar började rinna men egentligen var jag arg. Jag ville slå på något. I nästa sekund ville jag bara krypa ihop, att någon skulle hålla om mig och  det enda jag ville göra var att ringa min Anders. Men det fick vänta…. Vi skulle säga adjö till morfar.

Att se honom ligga där på britsen med ett vitt lakan över sig var som att få ett hårt slag i magen. Musten gick ur mig och kvar fanns… ingenting. Där låg min älskade morfar, han som alltid skrattade helt stilla, helt livlös. Och framför allt helt ensam. I samma stund som jag gick fram till honom så kände jag att han redan hade lämnat oss. Det fanns ingenting kvar av honom.

Vi satt allihopa och skrattade och grät om vartannat. Vi pratade härliga gamla minnen och jag insåg att vi aldrig kommer att glömma morfar. Han är en så stor del av oss alla. Han var vår hjälte, så är det bara.

image

Idag är det som sagt ett år sedan han försvann. Jag var vid minneslunden för att prata lite med honom.

image

image

image

Men jag har väldigt svårt för det där. Jag kunde verkligen inte känna någon närvaro. Jag vet ju att han inte finns där. Det gör mig arg och ledsen. Det hade nog varit lättare om man haft en sten att gå till.

image

När jag pratade med mormor efteråt då kom tårarna.

 Min starka mormor.

¤¤¤ Älskade Morfar ¤¤¤

Idag skulle du blivit 72 år. Men du rycktes bort från oss alldeles för tidigt. 71 år är väl ingen ålder? Men du fick inte välja. Livet hade ett annat öde som väntade dig och du försvann från oss. Vi hann inte ens säga hejdå.

Snart har du varit borta från oss i ett års tid. Jag saknar dig varje dag! Även fast jag inte säger det högt så är det något inom mig som inte är helt. Min älskade Morfar. Hur kan jag beskriva dig så att alla kan förstå att du var den allra bästa morfadern. Bättre än alla andras!

Du var ju min klippa. Jag kunde alltid lita på att du försökte att hjälpa mig och ställa allting till rätta. Att du försökte trösta och säga dom rätta orden. Att du bara fanns där för mig.

Jag tänker på dig morfar. Idag, imorgon, för alltid.

Jag kanske kan hitta den där båten någon gång. Den som Loke pratade om när han var liten. Den båten som kunde ta mig till dig. Då skulle jag bli liten igen och klättra upp i ditt knä och du skulle klappa mig på kinden och jag skulle känna doften av dig. Doften av Nivea blandat med kokos. En doft som alltid kommer att påminna om dig.

Mormor och Morfar, min trygghet.