~~ Kroppen sa ifrån ~~

Började må riktigt dåligt efter jobbet igår. Ögonen ville liksom inte hålla sig öppna, huvudvärken spirade och illamående kom smygande. Och till råga på allt blev jag yr.
Fick ställa in mitt träningspass för kände verkligen att det inte skulle gå, och la mig på en filt i skuggan. Somnade ganska så snart och när jag vaknade var det bättre.
Det måste ju haft med värmen att göra. Har tränat bra dom senaste dagarna och svettats kopiöst, däremot är jag väldigt dålig på att få i mig vätska. Inte bara nu när det är så varmt utan jämt. Så det måste ju blivit någon brist helt enkelt. Och det var otäckt, jag har aldrig svimmat och vet inte hur det känns. Men igår trodde jag att det var nära.
Nu är vattenintag med på min lista över saker att tänka på varje dag .

image

En Vilja Av Stål

Annonser

~~ Sommarförkylning ~~

Vill ju hitta tillbaka till min träning men det är en envis förkylning som hindrar mig.
Att jag la märkte till förändring på min kropp när jag la om kosten berodde mycket på att jag även höll till på gymmet. Det märker jag tydligt nu.
Sköter mig och tänker på vad jag stoppar i mig men resultaten uteblir, frustrerande?, javisst! Men som sagt, med min förkylning tänker jag ta det lugnare. Vill inte bli värre och liggande så att jobbet blir lidande.
Håller mig till promenader. Provade att springa idag men la ner det när jag kände att halsontet gjorde sig påmind igen. Men jag har ju inget slutdatum. Detta är mitt liv.

image

En Vilja Av Stål

~~ Är monster borta? ~~

Då var det dags. Dagen jag inte direkt väntat på var här.
En operation är ju alltid en operation. Vart man än på kroppen behöver göra den. I mitt fall behövde man gräva i mitt heligaste. Svåra cellförändringar (grad 3)på livmodertappen är något som kroppen själv inte kan läka ut, vilket gör att det måste opereras. Idag är jag så nöjd över att jag har gått och gjort mina cellprover. Annars hade jag inte vetat det jag vet idag. Om 10 år hade det kanske utvecklats till cancer. Men nu har jag ju iallafall en chans att försöka förhindra det hela.

Operationen gick jätte bra. Kände mig trygg så fort läkaren skakade min hand. Och det gjorde inte ont. Det som var mest obehagligt, och som doktorn berättade för mig, var när hon genom bedövningen sprutade in lite adrenalin. Fyra stick skulle jag få, stick nummer 2 kändes mest. Efter det började det rusa i mina armar, hjärtat hoppade i mitt bröst och hela kroppen skakade. Doktorn påpekade även att jag var vit om läpparna. Men det skulle gå över snart det visste jag, det har hon sagt. Det ebbade ut och snart var proceduren över. En cm av min tapp försvann. Och jag fick se biten. Äckligt! Det var min första tanke. Skönt var min andra.

Skrattade lite för mig själv när hon ”berömde” mig. Det såg visst bra ut där ”nere . Man kunde inte tro att jag fött barn. Så Anders kan vara nöjd 😉

Nu väntar vi återigen på provsvaren. Jag bad henne ta bort allt som var angripet. Vill vi ha fler barn finns det hjälpmedel, visst, det blir kanske svårare för mig att bära barnet ända till v40 (har ju inte hänt tidigare) men nu vet vi att det finns hjälp. Och som vi ser på framtiden nu är inga mer barn aktuella.

Jag fortsatte min semesterdag genom att vara ledig. Hämtade barnen och Thor hjälpte mig att baka lite bröd.

image

Vi bakade Fröbullar.

image

image

image

Och vi gjorde Lingonbröd.

image

Hade även lovat pannkakor så det fick det bli.
När Thor tröttnade passade jag på att även steka upp nötfärsen i kylen. Köttbullar fick det bli.

image

Allt för att slippa tänka på att jag inte får träna på ett tag. Men med tanke på min snoriga näsa och onda hals passar det faktiskt riktigt bra med träningsförbud just nu.

Till kvällens film tog jag fram mina lakan igen. Och jag fastnade totalt. Det är så himla kul att virka mattor!

image

En Vilja Av Stål

~~ Verkligheten kommer ikapp ~~

Vill inte gå och lägga mig, vill inte att dagen ska ta slut. En ny dag betyder att verkligheten kom ikapp mig. Tycker ändå jag har hanterat det bra, inte varit så himla orolig. Men nu känner jag mig rädd. Visst, operationen är vanlig, dom gör den hela tiden. Standard. Men det är första gången för mig.
Mamma har visat sig stark och erbjuder sig att hålla mig sällskap. Tusen kramar till henne. Trodde allt jag skulle klara det själv men det känns tryggt att veta att hon kommer finnas på plats.

Vad framtiden nu visar vet jag inte. Det enda jag vet är att monstret som börjat bygga bo i mig ska bort.

image

Love you, guys

En Vilja Av Stål

~~ Gym i all ära ~~

… Men hårt trädgårdsarbete är inte illa det heller.
Är riktigt mör i kroppen efter två dagars hårt jobb med att gräva upp gräs och jord. Men vi är riktigt stolta över vårt arbete. Hela familjen har faktiskt varit med och hjälpt till. Och visst… Jobbigt som tusan men samtidigt så kul att inte behöva be om hjälp varje gång det handlar om trädgården. Nu är vi ju inte färdiga än men vi har kommit en bra bit på vägen.

image

Hann även med en härlig morgonpromenad tillsammans med mina stavar.

image

Fin omgivning på promenaden.

Men fick ont i halsen idag på jobbet så nu blir det strikt kost när jag inte kan träna ordentligt.

Nedräkning har börjat. Snart dags för monstret att byta bostad. I min kropp ska han inte bli långvarig.

En Vilja Av Stål

~~ Måste jag? ~~

Jag har nu fått svaret som jag både vill och inte vill ha.
Cellprovet visade ju förändringar. Grad 3 på skalan (har ingen aning om vad det betyder) så det behöver iallafall tas bort. Detta kan med tiden utvecklas till cancer om man inte gör något åt det.
Dom kommer med andra ord skära bort förändringen från livmodertappen vilket med all säkerhet gör att jag inte kommer att kunna få mer barn.
Jag har haft svåra graviditeter då min livmodertapp är för kort så jag inte klarat av att hålla inne mina pojkar ända till slutet. Gör dom nu detta ingrepp antar jag att det inte finns mycket till tapp kvar.
Det är en skum känsla. Vi har inte planerat fler barn. Vi är så nöjda som vi har det med våra älskade pojkar. Men helt plötsligt finns ju inte valmöjligheten längre. Tänk om vi ångrar oss längre fram? Tänk om vi faktiskt vill ha ett barn till?
Tusen frågor…
Den allra största och äckligaste känslan är dock att jag har något i min kropp. Något oinbjudet, något som gör mig sjuk. Men jag märker det inte. Det gör ju inte ont. Varför finns det där och varför måste jag gå igenom detta ingrepp?

Denna veckan har verkligen varit tumult artat för min tankeverksamhet.
Jag har under en tid mått ganska så dåligt över mitt arbete. Jag vill inte gå dit helt enkelt, det finns annat jag vill jobba med och som jag har behövt tacka nej till och det är inget jag vill fortsätta att göra.
Så när älsklingen kom hem i början på veckan och berättade den glädjande nyheten att han fick vara kvar på sitt jobb så sa jag helt enkelt upp mig.
Det fick bli min 32-års present till mig själv. Jag har ingen reservplan, ingen fallskärm som hjälper mig. Men kommer jag må bättre av detta så kommer det med största sannolikhet vara värt det och jag kommer att tacka mig själv.

Livet leker… Eller?

En Vilja Av Stål

~~ Är jag sjuk? ~~

För ett tag sedan gjord jag ett cellprov. Cellprovet kom tillbaka och det visade sig att jag hade förändringar. Idag var det dags att ta sig en titt på dessa förändringar. Jag fick en duktig läkare, hon förklarade tydligt att det inte betyder att jag har cancer i nu läget och att jag fortfarande skulle kunna få barn. Förklarade då att jag fött bägge mina pojkar för tidigt och att min livmodertapp är förkort. Då berättade hon för mig att dom kommer att ta delar från min tapp och mina chanser att få fler barn troligtvis kommer att förminskas. Reflekterade inte över detta så mycket innan ingreppet var över. Vilket för övrigt inte kändes så mycket. När jag kom ut och satte mig i bilen och ringde till Anders, då kom känslorna som en virvelvind. Att bara få prata med min älskling gjorde att tårarna kom.
Nu har jag sex veckor framför mig av väntan. Väntan på vad egentligen? Det finns ju ingenting som jag kan göra åt saken. Finns det något i min kropp hoppas jag bara att det försvinner fort därifrån.

~~ Nu händer det grejer ~~

Detta inlägget kommer att bli mycket blandat då jag vill försöka få med allt som jag missat att skriva om i några dagar.

Har vägt mig och det blev ännu en vecka med +. Min första reaktion var att nu skiter jag i det! Det hjälper ju inte! Men rensade skallen med hjälp av ett body pump pass. Och idag är jag på banan igen. Har till och med skrivit upp allt jag ätit. Men vi får se vad som händer. Har kanske nya planer på gång 😉

image

Tillsammans med Christine efter ett tufft Body pump pass.

Har äntligen kommit till doktorn med lille Thor. Han har ju haft ont i magen sen i oktober och nu har vi kört helt laktosfritt ända sen början av januari. Men det hjälper inte mycket. Ofta är avföringen ok men han klagar fortfarande på ont i magen och vid vissa tillfällen svullnar.
Vi fick lämna blod idag iallafall. Där ska dom testa födoämnen och gluten. Laktostestet fick vi göra själva hemma. 3-4 glas mjölk ska drickas under 15 min. Det gjordes. Efter ca 15 min klagade Thor på ont i magen, 1,5 timme senare fick han rusa i panik till toaletten och då var avföring lös. Så något fel är det. Doktorn trodde dock inte på mjölkprotein eftersom varken jag eller Anders är det. Men nu är karusellen i full rullning. Bara att vänta.

image

Innan mjölk

image

Efter mjölk

På inredningsfronten har det hänt grejer idag. Jag fick hjälp med att hämta hem ett skåp som jag köpt. Perfekt att hitta något som redan är färdigmålat.

image

Anders hjälpte mig att borra fast skohyllan i hallen. Jag är grymt nöjd.

image

image

Och efter många års väntan har jag nu tagit första steget.(He He fyndigt) Jag har börjat måla om trappen.

image

image

image

Varannat steget är målat. Vi måste ju fortfarande kunna ta oss upp på övervåningen 😉

~~ Depp ~~

Har verkligen hur mycket frustration som helst som bara vill ut! Men orkar bara inte dra och älta detta nu… Igen.
Behöver lugna mig, tänka och andas.

Jag är ju stark, jag reser mig.

Men först vill jag ta min nackspärr, min huvudvärk och mina onda kropp och krypa ner i sängen. (kanske därför jag känner mig ynklig och blir förtvivlad när vågen visade +)
OCH det känns så trist att när jag väl är ledig en måndag kväll och lyckas få plats på ett Body Pump pass så blir det inte av pga av värk.

FRUSTRERANDE!

En Vilja Av Stål

~ Oergonomisk ~

Nu med ett väldigt färskt ryggont kan jag berätta att jag INTE är så ergonomisk som jag faktiskt tror.
Jag använder ryggen betydligt mer än vad som är nödvändigt. Nu när jag inte kan använda ryggen känner jag att det är väl behövligt med ett par starka ben. Och framförallt tåliga knän. Längtar tills jag får träna igen. Får faktiskt lite abstinens!

Men mitt i allt elände finns det ändå en ljusglimt. Värken släppte lite grann idag, jag kan nästa säga precis var och när det hände. Känslan var underbar kort och gott. Helt plötsligt kunde jag komma ner och nudda mina knän. 🙂

Så det jag lärt mig av det här(så här långt) är att försöka röra på sig. Att stelna till är inte bra och det gör djävulskt ont.

Nu ska vi se vad som händer efter en natts sömn…
Kommer troligen inte kunna röra mig imorgon och alltså få börja från ruta ett. Men skam den som ger sig.

En Vilja Av Stål